Åkte till sjukhuset i mars, och trodde aldrig att jag skulle få blir kvar här såhär länge.
Det är liksom juni imorgon och sommar, legat på sjukhuset hela jävla våren ju? Och det har inte blivit bättre om jag säger så,utan sämre! Så jag kan ju bara säga hejdå till den här sommaren också, allt är förstört och jag orkar inte kämpa mer.

Jag har inte fått sova på en HEL natt sen i mars, och då kan ni tänka er att all min energi,kraft,lust ja allt är borta. Det finns ingenting kvar. Tålamodet, humöret, skrattet,aptiten & snart försvinner väl pratet också.

Alla säger '' det blir bättre'' kämpa på''. Ska jag skratta åt det där ''det blir bättre'' eller? När allt bara blir sämre? Kämpa på, jag orkar inte kämpa mer, jag har absolut ingen ork till de. Har legat och grina i mammas famn bara för att jag inte orkar kämpa mer. Och jag som ALDRIG visar mina känslor.

Det är så lätt för alla och säga ''kämpa,du klarar de''.
Men vem är det som ligger i sängen och mår illa som en gris?
Vem är det som känner all smärta?
Vem är det som får alla jävla biverkningar efter medicinerna?
Vem är det som måste plågas med allt ?
Och vem är det som mår piss fast man säger att man får bra, för att slippa prata om det, man vill bara glömma, man vill inte vissa sig ledsen inför andra..
Jag vet att dom runt om kring mig, speciellt mamma som är med mig 24/7 också har det jobbigt, för hon får se allt hon får höra allt och speciellt hon får GÖRA allt åt mig.

Och säg inte att jag ska tänka positivt, för det ordet finns inte för mig just nu.

Jag tror inte på att såren läker med tiden!!
inte ett skit är bra

 

Saara

31 maj 2010 23:52

Kan förstå lite hur du känner trots att vi inte är i samma situation. Men eftersom jag också har legat inne länge och kämpar med värk varje dag.
Det är fullt normalt att känna att allt är skit. Du har fått vara med om så mycket och missat allt som många andra ungdomar gör. Men det kommer göra dig starkare i framtiden!
Man orkar inte hur mycket som helst men någon gång kommer det att vända. Under tiden är det fullt normalt att du känner dig svag och ledsen. Det är kroppens sett att hantera situationen. Det skulle ju vara konstigt om du var glad hela tiden. Styrkekramar Saara (Vi får försöka hitta på något med våra kära mammor då vi orkar och kan sen. Det får ta den tid det tar tills dess)

http://flickansaara.blogg.se

 

evelina

1 juni 2010 21:24

jag älskar dig Cornelia, hur mycket som helst! Vi ses i helgen

http://evelinakovanen.blogg.se

 

Ylvali

31 juli 2010 20:29

ojdå.... Jag önskar jag kunde ge dig lite av min kraft, även om min inte är så mycket att hurra för är den alltid något! Stay strong :)

http://www.anadear.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     pocahontas :)Min nya kattunge, ludde är borta nu  

Efter en lång tid på intesiven är jag på 50c nu.Jag har tappat alla muskler så jag  har jättesvårt att röra, men jag tränar varje dag. nu orkar jag inte skriva mer.     ...

Det tar inte bara kroppen det tar pysket också-.

Ja, vad är det för nå. Kan nån berätta det för mig? Att leva ,leva för vad när man ligger i en säng och griner dag in och dag ut? När man skulle kunna skrika åt varenda person att dom ska dra åt helvette,kasta prylar över och bara önska att man ska f...

Nu har Fredrik och brittmarie haft möte och kommit fram till nåra saker som kanske kan hjälpa mig,får hålla tummarna bara. Dom har både pratat med vuxenavdelningen och typ psykläkare om sömnmedicin, så får väl se hur mycket sömn jag får i natt. Plus ...