pocahontas :)

Min nya kattunge, ludde är borta nu  

Efter en lång tid på intesiven är jag på 50c nu.


Jag har tappat alla muskler så jag  har jättesvårt att röra, men jag tränar varje dag.
nu orkar jag inte skriva mer.


   

Det tar inte bara kroppen det tar pysket också-.

Ja, vad är det för nå. Kan nån berätta det för mig? Att leva ,leva för vad när man ligger i en säng och griner dag in och dag ut? När man skulle kunna skrika åt varenda person att dom ska dra åt helvette,kasta prylar över och bara önska att man ska försvinna!!

ingen lyssnar och bara cornelia klarar det, hon stark.
Jag är inte stark längre, för då skulle jag inte bara grina direkt jag öppna munnen,
aldrig var så här ledsen

men jag ska  kanske komma till SKOLAVSLUTNIGNEN så fattar ni kanske?

Nu har Fredrik och brittmarie haft möte och kommit fram till nåra saker som kanske kan hjälpa mig,får hålla tummarna bara. Dom har både pratat med vuxenavdelningen och typ psykläkare om sömnmedicin, så får väl se hur mycket sömn jag får i natt. Plus att dom har till och med pratat med experter i från london, och dom tyckte att jag skulle vila min tarm, så nu får jag inte äta NÅNTING, fast mig gör det inget. Jag får dricka men inte äta, på hur länge vet jag inte. Så just nu sitter jag och äter min sista måltid, fisk det bästa för magen säger dom.

Åkte till sjukhuset i mars, och trodde aldrig att jag skulle få blir kvar här såhär länge.
Det är liksom juni imorgon och sommar, legat på sjukhuset hela jävla våren ju? Och det har inte blivit bättre om jag säger så,utan sämre! Så jag kan ju bara säga hejdå till den här sommaren också, allt är förstört och jag orkar inte kämpa mer.

Jag har inte fått sova på en HEL natt sen i mars, och då kan ni tänka er att all min energi,kraft,lust ja allt är borta. Det finns ingenting kvar. Tålamodet, humöret, skrattet,aptiten & snart försvinner väl pratet också.

Alla säger '' det blir bättre'' kämpa på''. Ska jag skratta åt det där ''det blir bättre'' eller? När allt bara blir sämre? Kämpa på, jag orkar inte kämpa mer, jag har absolut ingen ork till de. Har legat och grina i mammas famn bara för att jag inte orkar kämpa mer. Och jag som ALDRIG visar mina känslor.

Det är så lätt för alla och säga ''kämpa,du klarar de''.
Men vem är det som ligger i sängen och mår illa som en gris?
Vem är det som känner all smärta?
Vem är det som får alla jävla biverkningar efter medicinerna?
Vem är det som måste plågas med allt ?
Och vem är det som mår piss fast man säger att man får bra, för att slippa prata om det, man vill bara glömma, man vill inte vissa sig ledsen inför andra..
Jag vet att dom runt om kring mig, speciellt mamma som är med mig 24/7 också har det jobbigt, för hon får se allt hon får höra allt och speciellt hon får GÖRA allt åt mig.

Och säg inte att jag ska tänka positivt, för det ordet finns inte för mig just nu.

Jag tror inte på att såren läker med tiden!!
inte ett skit är bra

Det blir kung fu panda idag, pandan var ju jättesöt!
 

Annars idag har jag inte gjort nånting, målade lite men sen orkade jag inge mer.
Nu blir det nog bara tv tv tv tv tv

Tobbe var här i onsdags och trollade lite, han var faktiskt rolig :)